...glöm inte vilken skatt en vanlig dag är...

...glöm inte vilken skatt en vanlig dag är...

onsdag 27 augusti 2014

Höststick


Det är bara att konstatera: HÖSTEN ÄR HÄR!
Med höst följer oftast lite inspiration till ett och annat...ännu har inte den ultimata känslan infunnit sig  men igår då jag besökte butiken här i Esse så hade de fått in ett lass nya fina garner. Hör och häpna började det klia i fingrarna! Så hastigt köpte jag några nystan innan jag skulle ångra mig. Hittade ett enkelt (får ändå alltid ha nån att berätta noooga hur man gör) recept på nätet och satte igång...Rekommenderar garnet jag nu stickar en halsduk av! mjukt, skönt, lätt och med marinoull. 
Nu väntar jag på den riktiga höst ivern så kanske wc:t skulle bli klart...innan det gått ett år efter bygglovets utgång...
Nu ska vi inte ha mera regn har jag bestämt!
så soliga hälsningar från ett vått Klippo!

måndag 21 juli 2014


Vi hann rädda en pion undan regnets och vindarnas mäktiga väderlek de senaste dagarna...
doftar helt underbart...nästan för mycket...men det står vi ut med så länge det varar!

fredag 11 juli 2014


Spontanhajkade med en vänfamilj ute vid havet...såå vackert!


man tager vad man haver då man ger sig iväg utan förberedelser...men med lite eld kan man göra mycket:)


Den andra familjen äger ett så tjusigt tält! tio pers i en tipi på stranden helt ensamma...slår världens hotellövernattningar...


utsikten på morgonen...aaah...
Vi gör det igen!

tisdag 8 juli 2014

fobi


Det här med människokroppen och dess liv i smått och stort är något som är komplicerat, fascinerande och ja mångfacetterat på alla sätt och vis!
Man får hela tiden lära sig något nytt om en själv och det är spännande!

Jag har alltid i hela mitt liv vad jag minns sagt att jag är rädd för ormar...jag vet egentligen inte varför? som barn såg jag aldrig till någon och jag tror jag kan räkna till två stycken i hela mitt liv som förövrigt är så jättelångt som 34 år!...men det är väl lite som med finskan att det blir en sorts grej man bara säger " he e svårt" fast det egentligen bara sitter mellan öronen...lika med ormar..."de e faali"...därav kan min fobi ha kommit...det har satt sig mellan öronen så att säga:)...okunskap...Alltid då vi är ut i skog och mark och som fornscout har jag stampat och klampat för att allt i marknivå ska förstå att nu är det bäst att söka sig undan för här kommer JAG...
Nå i lördags på morgonen kom jag och gubben på att vi far på en morgonlänk här runt en länga...som så många gånger förut...
Vi har vår minsting med på cykel som glatt trampar på framför oss...
Jag säger som vanligt att "jär har ja hört att he finns orma" och vi joggar vidare...
Plötsligt säger gubben " nå! tä har du a nu tå"...där vid vägkanten låg en äckelorm...
Reaktionen var så mycket starkare hos mig än jag kunde ana!
Vi kom oss förbi och förstås måste ju mannen gå tillbaka och titta närmare och se om den levde osv vilket den gjorde...Jag kände panik...enbart panik! vet hur den känslan känns efter mitt år av utbrändhet och pulsen var på 300 minst...då vi ska jogga vidare (raketjogga för att bara slippa bort) ser vi flera längre fram...jag släpper mig fullständigt i panik och står där och storbölar hejdlöst...alltså inget småpyl utan skräckpyl...känner att jag absolut inte kommer att springa om dem...är liksom låst i skallen!...att jag har ett barn med eller att något kunde hända henne är som bortblåst...och DET är skrämmande!!! är det inte en instinkt hos mig som mamma att först se till att hon överlever? Vet inte om det var för att min man var med och tog hand om henne och förklarade och berättade för henne som jag låste mig i mig själv eller skulle jag faktiskt kunna lämna mitt eget barn för att jag själv har vild panik? 
Nå...de cyklar vidare och inser så småningom att ormarna längre fram bara är nysläppta skithögar som kor i närheten åstadkommit...puh!
Så nu har jag en lärdom mer! JA jag är rädd för ormar...borde göra något åt det...hur? och vår dotter hon behövde också lite terapi efter att ha sett sin mor storböla för några skithögar på vägen...tack o lov verkar våra barn ha lite mer av sin far i sig ang detta:)
Önskar er alla en ormfri fortsättning på sommaren!

onsdag 2 juli 2014

sol och regn


 Låt mig presentera Dahlmans trädgårdsservice! ...och frivilligt!?!...ibland blir jag så förvånad OCH glad över att tristess hos barnen kan bli till något positivt:)  och undan går det...


Idag har dock regnet strilat ner hela långa dagen och vad passar inte bättre då än att klåtta i vatopåtta! jess vad skönt att komma in sen igen! 
Har fortfarande inte fått skaffat den där snygga regnjackan och de där coola regnbyxorna som jag så hett önskar just dessa dagar...jag jobbar ju för allt i världen på en förskola!!! men icke picke jag har fått till regnkläder...ännu...skulle gärna liksom hitta något annat än knallfärgade...men kanske det är det som ÄR grejen...att vara glad i färgen då vädret strular...hmm...kommer säkert att ha den gulaste jackan och de grönaste byxorna sen till hösten! 
nu ska här bastas!

fredag 27 juni 2014

i-lands problem


 Så är vi igång med vårt 3:e wc och det känns som att i-landsproblem får vara rubriken...vem behöver ha 3 wc:n? men visst, det är smidigare på morgnarna när alla ska just samtidigt sitta sin sköna stund just där...Golvet är lagt...hade en härlig pensionerad mattläggare som kom kvällstid och hjälpte oss...alltså det är så kul med dessa människor som har tid! tid för prat, tid att fundera, tid att göra det som ska göras men med pulsen på rätt läge...visst tar det längre men oj vad mycket mer man får ut av ett sådant möte!


Min uppgift är att kvistlacka, måla...brädorna i taket blir vanlig slätspont...väggarna pärlspont...duschen kakel...alltså så vanligt det bara kan bli...
Här förbereds nu Wc-cuppen i schack...och den roligaste kommentaren vi fått om golvet tror jag nog var min mors...golvet lär vara lika som vid Pederheim (åldringshem) och att dementa personer inte tycker om rutigt golv eftersom de ser bara de mörka rutorna...så en skylt där det står "demens free" får vi sätta på dörren:)

vi blåser vidare...

fredag 6 juni 2014

Sommarpuls


Varje år känns det lite si så där att få sommarlov...jag vet att jag är konstig för alla vill vi ju ha ledigt! och visst vill jag det också! men det där första...förrän alla stormar lagt sig, alla hittat sin plats här hemma, jag/vi fått sova ut och jag får en matlista gjord så att jag inte behöver fundera på det hela tiden...för det blir en hel del mat då alla är hemma...ja de där två första veckorna är aldrig någon höjdare...men så ska det nog vara mitt i livet:)...i år kryddade vi till det lite extra här i början med vattkoppor, söndrigt kylskåp (fått låna ett tack o lov som vi får ha i vardagsrummet yeah) och en stukad fot...SÅ nu kan det egentligen bara bli bättre!!!