hobbytime

 Japp! jag är igång med årets julförberedelser och det är nu jag njuter som allra mest :) Jag vet, folk suckar,  slänger en och annan irriterad blick då jag säger vad jag håller på med....med vadå! Jag tycker om november och jag tycker om att binda kransar och jag tycker om då ingen stressar på med julen ännu...nu är det som allra bäst. Vi har liksom olika hobbyn här i världen och detta är en del av min :) Dessutom känner jag inget måste för någonting, jag gör det roliga när andan faller på. Ikväll hade plötsligt alla andra i familjen något på G och vad passar väl bättre då än att binda lite kransar....inga skönheter men terapi på hög nivå :) Katten såg till att riset inte låg för stilla på bordet och kaninen åt upp resterna...teamwork!

Man skulle nästan kunna tro att vi lämnade dit i skogen...eftersom jag aldrig uppdaterar...Vårt liv har varit aningen lite mera hektiskt än vanligt...Mor har bytt jobb, vilket ju är en helt vanlig åkomma, men oj vilket arbete för huvudet...men så här långt så börjar åter livet ta sig...vi har haft vår första konfirmation:) det var en fin händelse i vårt och vår dotters liv! på det har det varit läger och måla huset projekt...som aldrig verkar ta slut...vissa som var för liten för läger så hade ett eget läger uppe på vinden...med gräsmatta och allt...

Eftersom vädret varit lite si sådär hittills så har barnen haft projekt lego...alla legobitar ska hitta till sin ursprungliga tänkta grej...lär ta hela sommaren...och nej, allt lego är inte vårt tack och lov!

men vissa av oss tar det hela med fullständig ro...är det upptaget i ett hörn så går man till ett annat som är lugnt och skönt...ska ta lite mer efter katten tror jag...

Nu ska jag slänga mig på soffan måndagen till ära, jobbar man hela helgen så måste man ta helg en annan dag...

Solskenshälsningar från Klippo!

På tur

 Förr gick vi alltid ut på tur då det blev till helg...ut i skog och mark...Då äldsta barnet va litet så stoppade vi ett ämbar upp och ner i rinkkan och där satt hon till vi stannade...(stackarn)...Trangian kokade vi mat på och vi har vadade upp till knäna i vatten på vårarna...vartefter barnen blivit fler så har det minskat drastiskt med turerna...tyvärr...och nu är vi i andra diket...inga barn som behöver bäras eller gråter för minsta lilla...men att få det prickat mellan all fotboll och ridning, för att inte tala om lata föräldrar som hellre ligger i soffan en söndag och jäser än packar iväg...I söndags fick vi i allafall till en liten promenad...alldeles i närheten (Kållby) finns ett utsiktstorn där man ser ända till jakobstad, kokkola och så träter vi ännu om vilket vattentorn det va vi såg...mor i huset har lite svårt med höjder och kunde inte riktigt koncentrera sig...men utsikten var häftig! Sen var terrängen ganska kuperad så perfekt åt små ben, och stora också för den delen, som behöver balansträning! 

Nu är sköna maj här med allt vad det brukar innebära:) en tjock kalender med många roliga och mindre roliga ögonblick väntar. Till det mindre roliga hör att jag inte får fortsätta på mitt nuvarande jobb utan måste söka mig vidare...vilket inte behöver vara negativt...men man vet vad man har, inte vad man får:). Alla fina jobbarkompisar man hunnit få och så alla de barn man jobbar så nära...men men...Riktar blicken framåt och försöker se positivt:) 

Solskenshälsningar från Klippo!

Tacksamhet

Påsken kom och gick som den alltid gör...I år fick jag av påskharen en släng av flunsan och en ordentlig ögoninflammation...Fick en medicin som mina ögon inte gillade...så min syn blev suddig och ögonen sved som attans i några dagar...tänk vad beroende man är av sin syn!!! för vad gör man då man är sjuk, ingenting! och då man dessutom inget ser så sitter man där i en liten bubbla och väntar på att tiden ska gå...(och gnäller) Kunde inte annat än känna tacksamhet ändå! tänk att det bara är några dagar jag behöver uppleva detta! tänk att jag har en åkomma som går att bota ganska enkelt...att jag får träna tålamodet...att kunna förstå bättre de barn jag många gånger jobbar med som har väldigt svårt med sina ögon! 

Så kommer dagen då man får den rätta medicinen och livet börjar återgå till det normala...en flunsa känns som småpotatis jämfört med att inte kunna se:) 

Jag fick en ny insikt och det får man alltid vara tacksam för!

Lev livet idag! vi vet inget om morgondagen!

Påsklovet kommer konstigt nog alltid lika lägligt...

Vår egen lilla påskhare väntar mest på att påsken ska vara över så han får ha påskgräset för sig själv...

GLAD PÅSK!

önskar Dahlmans family

städiver

Plötsligt är snön borta från gårdsplanen, redan i början av mars, och ivern att ordna upp skrotet tog tag i oss...Våran äldsta, vår arkitekt, som byggt allt och lite till kunde plötsligt också inse att det nog inte går att spara alla hennes alster som hon producerat sedan fem års åldern...så Ekorosk blev två gungbrädor, en balkong, hästkärra, hästtransport, bänk, stolar, bil etc rikare...

skönt JA men lite vemodigt också då man ser dessa hundratals spikar i dessa brädor...samtidigt har vi ju kvar stall med sju hästar, koja med alla möbler ännu...där gick gränsen än så länge:) Våran äldsta har nästan aldrig lekt, hon har producerat och konstruerat:) 

Men intresset finns kvar och nya brädor också om det behövs...så vem vet vad det blir ännu:)

...vår yngsta har dock inte ens hållit i en hammare...så olika...bra så!

Där mellan allt ris sticker julrosen fram och blommar helt ljuvligt mitt i allt grått ogräs:)

Glömmer den varje år och varje år blir jag lika glad av att se den blomma helt plötsligt!

Önskar dig fina solskensdagar! (kollade just att de lovat sol fram till söndag åtm:)

Oj vad vindarna viner runt knutarna på Klippo! Förra veckan fick vi oss en sömnlös natt då många plåtar från fähuset, en i sänder, blåste av med en väldig fart och träden nästan låg efter marken...huj vad vädrets makter kan vara starka...och då har vi ju småsaker här i Finland...vill inte tänka på hur det är att leva i orkanområden! Barnen utnyttjar vinden och det fina sparkföret...en hiskelig fart får de till med lite byggplast och spark:)

Andra vindar som blåser är skolinskrivningen på onsdag, tänk att vår minsting ska börja skolan!!! det är konstigare än konstigt tillika som det bara ska vara så...kan man läsa sina egna Bamsetidningar och funderar på planeter ena dan och flyttfåglar den andra så är det nog dags:) men nog är det lite svårt för mamsen ändå att fatta! vi satt ju liksom i soffhörnet och ammade för bara några veckor sen...typ.

Nu väntar vi på sportlovet nästa vecka och håller tummarna för finfina utedagar!

Solsken till dig!